Ove studerade i Stockholm och började sedan som operationsanalytiker vid Försvarets forskningsanstalt. En av hans första operationsanalytiska bidrag var en numera klassisk lösning till problemet hur tvåvägstrafik kan ledas på enkel järnvägslinje utan alla tåg samlas på ett ställe. Mycket av hans arbete där var hemligstämplat, men intresset för koder och chiffer hade han kvar i hela sitt liv.  Parallellt med arbetet hade han kontakt med forskningen och disputerade 1971 vid Statistiska institutionen i Stockholm med den banbrytande avhandlingen ”Statistical Inference in Graphs”.  Den var minst tjugo år före sin tid. Då sågs hans arbete som lite udda av statistiker men idag är det ett stort område.


I provföreläsningen 1974 för den ledigförklarade professuren i Lund tog Ove upp hur man undervisar i statistik. Åhörarna den gången uppfattade ämnet som banalt, men senare har vi som lärare insett dess betydelse. Ove har sedan dess haft ett djupt pedagogiskt intresse för statistik, vilket han visade som lärare och senare som prefekt och linjenämndsordförande. Ove stannade i Lund i tio år. Det var under tiden i Lund, som han under ett sabbatsår i UC Riverside, tillsammans med David Strauss författade ett epokgörande arbete rörande Markovgrafer. Detta öppnade ett helt forskningsfält inom nätverksanalys. Han entusiasmerade studenter för att forska om hans specialitet, grafer. En av hans doktorander, Krzysztof Nowicki, blev senare professor vid institutionen i Lund.


När professuren vid Oves moderinstitution blev ledig fick han den och flyttade till Stockholm. Även här satte han sin prägel på verksamheten. Han handledde flera doktorander, arrangerade konferenser och blev en central person i det internationella forskningsnätverket inom grafer. Flera av hans studenter är nu internationellt uppmärksammade. Ove var även mycket intresserad av att samarbeta tvärvetenskapligt både inom och utanför Sverige, bland annat inom psykologi, kriminologi och socialt arbete.


Efter pensionen fortsatte Ove sin forskning med flera intressanta resultat. Han besökte också regelbundet institutionen tills hans hälsa gjorde det omöjligt. Han delade då frikostigt med sig av sina erfarenheter och till stor glädje för många på institutionen, även de som arbetade med andra områden. Ove lämnar ett tomrum efter sig både på institutionen och i forskarvärlden. Våra tankar går till hans familj.

Gebrenegus Ghilagaber, Krzysztof Nowicki, Daniel Thorburn, arbetskamrater och doktorander.